Skötselråd
Buren:
Minimimått till kaninbur (är även för en kanin med en kull):
upp till 3 kg: h= 50cm, area 0,5 kvm, kortaste sida 50cm (tex 100 cm, 50cm, 50cm)
upp till 5 kg: h= 60cm, area 0,7 kvm, kortaste sida 60cm (tex 100 cm, 70 cm, 60 cm)
över 5 kg: h= 70 cm, area 0,9 kvm, kortaste sida 70cm (tex 100cm, 90cm, 70cm)
Det man bör tänka på är att detta är minsta mått. Det ska alltså gärna vara större än så här. En kanin behöver yta att röra sig på! Den ska inte sitta instängd i en bur hela dagarna. Kaniner är mycket aktiva djur och har ett stort behov av att kunna röra på sig. En kaninbur kan i princip inte vara för stor. Om man håller kaniner i en bur som endast uppfyller minimikraven (se tabell nedan) för burstorlek, bör kaninen få komma ut och röra sig fritt i fyra timmar om dagen. Var noga med att kaninen inte kommer åt att gnaga på elektriska sladdar o. dyl. Kaniner kan hållas utomhus, helst i en bur som står mot en skyddande husvägg. De tål kyla mycket bra och klarar vinterväder förutsatt att de skyddas mot regn och vind samt har tillgång till ett bo med rikligt med strömaterial. Lämpligt strömaterial är spån, halm och hö, eventuellt på en botten täckt med tidningspapper. Viktigast är att buren placeras på ett torrt, svalt och väl ventilerat ställe. Hetta är mer skadligt för kaninen än kyla! För att underlätta miljöomställningen då man köper kaniner kan man ta med lite strömaterial från den gamla buren till den nya.
Burinredning:
Bur material:
Jag använder spån till mina kaniner som suger upp urinen väldigt bra och sedan har jag halm över det under hösten och vintern. Detta är det jag tycker både funkar bäst samt att kaninerna trivs bäst i det.
Bur Hygien:
Tänk på att byta eller rengöra i princip dagligen i kaninburen! Det är mycket vanligt att kaniner får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i kaninburen är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urin indränkt bottenmaterial. Och sår på undersidorna av baktassarna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ. Jag brukar små städa lite varje dag och tömma hela buren en gång i veckan.
Aktivitetsmönster och social organisation i naturen:
Kaniner är grupplevande med strikt social hierarki och ska hållas i par eller små grupper, dock bör okastrerade hanar inte hållas tillsammans eftersom de slåss. Kaniner är främst natt,- grynings,- och skymningsaktiva och spenderar största delen av sin aktiva period med att söka föda och äta.
Reproduktion:
Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 28-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar). Kullen innehåller oftast 4-10 ungar lite beroende på ras. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder. De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder. Första kullen på hona bör inte tas förens tidigast vid 7 månaders ålder. Honan ska ha bo byggnadsmaterial med lång struktur, t.ex. halm, hö eller sönderrivet tidningspapper.
Näringsbehov – utfodring:
Det viktigaste är att kaninen har fri tillgång till hö och på sommaren gärna gräs av hög kvalitet. Man kan ge ca 1 msk/kg pellets per dag. 1-2 gånger i veckan kan man ge varierande färska grönsaker, t.ex. morötter + blast, maskrosor, persilja, sallad (ej isbergssallad eller huvudsallad) och broccoli ges. Små mängder spenat och frukt, t.ex. äpplen eller päron, kan ges då och då förutsatt att det inte resulterar i lös avföring. Kaninen ska ha tillgång till grenar/kvistar att gnaga på, eftersom tänderna växer hela livet. Kaninen ska även ha fri tillgång till friskt vatten - antingen i en skål eller i en flaska med vatten- nippel. Vattnet ska bytas dagligen.
Tecken på ohälsa och vanliga sjukdomar:
Den vanligast förekommande kliniska åkomman hos kanin är förstoppning, vilket kan bero på stress, brist på fibrer i födan, brist på motion eller någon bakomliggande sjukdom. Misstänks förstoppning måste veterinär snarast kontaktas. Det viktigaste som ägare till en kanin är att lära sig hur den friska kaninens normala beteendemönster ser ut och vara observant på förändringar. Tecken på att kaninen inte mår bra/har ont är bl.a. en hukande kroppsställning, minskad avföringsmängd, slöhet, håglös blick, hälta eller snabb, flåsande andning.
Kastrering:
Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur. Och risken för aggression både mot djurägaren och bur kompisar minskar. Kastration innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Att kastrera honkaniner är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern. Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 5-6 månaders ålder.
Vaccination:
Det finns två allvarliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena sjukdomen heter Myxomatos och den andra RVHD. Båda brukar lite felaktigt kallas ”kaninpest”, egentligen är det Myxomatos som är den ”äkta” kaninpesten. Sjukdomarna förekommer på Gotland, i Skåne och börjar sprida sig längs västkusten upp mot Göteborg. Myxomatos ger svullnader och kraftig sekretbildning runt ögon, näsborrar, analöppning och könsöppningar. Djuret brukar avlida inom ett par veckors sjukdomstid.
RVHD ger ett mer dramatiskt sjukdomsförlopp. Oftast hittas djuret avlidet med blödningar från kroppsöppningarna innan några sjukdomssymptom har hunnit ses. Det finns ingen behandling för dessa sjukdomar. Utgången är i stort sett alltid dödlig. Effektiva vacciner mot båda sjukdomarna finns. Det är rekommendabelt att vaccinera sina kaniner mot dessa sjukdomar om man vistas i områden där det förekommer smitta.
Skötsel av kanin – hantering:
Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag. Den kan gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt och kaninen sedan sparkar till kraftigt. Tyvärr leder sådana skador ofta till att kaninen måste avlivas.
Lyft aldrig upp kaninen via öronen. Det är mycket smärtsamt och helt onödigt!
Enklaste sättet att klippa kaninens klor är att vara två personer. Då kan en hålla kaninen och lugna den medan den andra personen klipper klorna. Om du inte har möjlighet till att få hjälp av en annan person, kan djuraffär personal eller veterinär hjälpa till. Att klippa en kanins klor själv kräver att kaninen måste vara ordentligt hanterings tränad kring tassarna. Då brukar det fungera att sätta kaninen i ditt knä, på ett halkfritt bord eller på golvet med nära tillgång till godsaker.
Pälsvård och skötsel av kanin:
Kaniner klarar ofta sin päls helt själva och fäller normalt 2 gånger per år för att sätta vinterpälsen (sept-oktober) och för att sätta sommarpäls (februari-april). Varje fällning kan hålla på i några veckor, eventuellt månader. Utekaniner är ofta mer regelbundna än inne kaniner och de blir mer regelbundna vid högre ålder.
Det är positivt att borsta kaninen för att hjälpa till vid fällningen eftersom det finns en risk för tovor och för att de kan slicka i sig päls och få magproblem.
Om kaniner får tovor måste dessa tas bort (oavsett årstid) – be om hjälp om du är osäker på hur! Ibland är det rätt att borsta, ibland klippa och ibland måste kaninen sövas och rakas i värsta fall. Kaniner har känslig hud och får lätt sår och man måste ha stor försiktighet när man hanterar dem. Skaffa inte en långhårig kanin utan att vara beredd på pälsvård!
Buren:
Minimimått till kaninbur (är även för en kanin med en kull):
upp till 3 kg: h= 50cm, area 0,5 kvm, kortaste sida 50cm (tex 100 cm, 50cm, 50cm)
upp till 5 kg: h= 60cm, area 0,7 kvm, kortaste sida 60cm (tex 100 cm, 70 cm, 60 cm)
över 5 kg: h= 70 cm, area 0,9 kvm, kortaste sida 70cm (tex 100cm, 90cm, 70cm)
Det man bör tänka på är att detta är minsta mått. Det ska alltså gärna vara större än så här. En kanin behöver yta att röra sig på! Den ska inte sitta instängd i en bur hela dagarna. Kaniner är mycket aktiva djur och har ett stort behov av att kunna röra på sig. En kaninbur kan i princip inte vara för stor. Om man håller kaniner i en bur som endast uppfyller minimikraven (se tabell nedan) för burstorlek, bör kaninen få komma ut och röra sig fritt i fyra timmar om dagen. Var noga med att kaninen inte kommer åt att gnaga på elektriska sladdar o. dyl. Kaniner kan hållas utomhus, helst i en bur som står mot en skyddande husvägg. De tål kyla mycket bra och klarar vinterväder förutsatt att de skyddas mot regn och vind samt har tillgång till ett bo med rikligt med strömaterial. Lämpligt strömaterial är spån, halm och hö, eventuellt på en botten täckt med tidningspapper. Viktigast är att buren placeras på ett torrt, svalt och väl ventilerat ställe. Hetta är mer skadligt för kaninen än kyla! För att underlätta miljöomställningen då man köper kaniner kan man ta med lite strömaterial från den gamla buren till den nya.
Burinredning:
- Nu är det lag på att man ska ha ett hyllplan eller ett hus i buren som kaninen kan sitta på.
- Toalåda
- Höhäck, Jag brukar sätta höet över toalådan då dem oftast bajsar där då.
- Skål till maten.
- Skål eller vattenflaska till vatten. Jag tycker personligen att vattenskål är bättre
- Man kan gärna ha leksaker i buren som exempel en aktiveringsboll man lägger pellets eller godis i.
Bur material:
Jag använder spån till mina kaniner som suger upp urinen väldigt bra och sedan har jag halm över det under hösten och vintern. Detta är det jag tycker både funkar bäst samt att kaninerna trivs bäst i det.
Bur Hygien:
Tänk på att byta eller rengöra i princip dagligen i kaninburen! Det är mycket vanligt att kaniner får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i kaninburen är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urin indränkt bottenmaterial. Och sår på undersidorna av baktassarna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ. Jag brukar små städa lite varje dag och tömma hela buren en gång i veckan.
Aktivitetsmönster och social organisation i naturen:
Kaniner är grupplevande med strikt social hierarki och ska hållas i par eller små grupper, dock bör okastrerade hanar inte hållas tillsammans eftersom de slåss. Kaniner är främst natt,- grynings,- och skymningsaktiva och spenderar största delen av sin aktiva period med att söka föda och äta.
Reproduktion:
Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 28-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar). Kullen innehåller oftast 4-10 ungar lite beroende på ras. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder. De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder. Första kullen på hona bör inte tas förens tidigast vid 7 månaders ålder. Honan ska ha bo byggnadsmaterial med lång struktur, t.ex. halm, hö eller sönderrivet tidningspapper.
Näringsbehov – utfodring:
Det viktigaste är att kaninen har fri tillgång till hö och på sommaren gärna gräs av hög kvalitet. Man kan ge ca 1 msk/kg pellets per dag. 1-2 gånger i veckan kan man ge varierande färska grönsaker, t.ex. morötter + blast, maskrosor, persilja, sallad (ej isbergssallad eller huvudsallad) och broccoli ges. Små mängder spenat och frukt, t.ex. äpplen eller päron, kan ges då och då förutsatt att det inte resulterar i lös avföring. Kaninen ska ha tillgång till grenar/kvistar att gnaga på, eftersom tänderna växer hela livet. Kaninen ska även ha fri tillgång till friskt vatten - antingen i en skål eller i en flaska med vatten- nippel. Vattnet ska bytas dagligen.
Tecken på ohälsa och vanliga sjukdomar:
Den vanligast förekommande kliniska åkomman hos kanin är förstoppning, vilket kan bero på stress, brist på fibrer i födan, brist på motion eller någon bakomliggande sjukdom. Misstänks förstoppning måste veterinär snarast kontaktas. Det viktigaste som ägare till en kanin är att lära sig hur den friska kaninens normala beteendemönster ser ut och vara observant på förändringar. Tecken på att kaninen inte mår bra/har ont är bl.a. en hukande kroppsställning, minskad avföringsmängd, slöhet, håglös blick, hälta eller snabb, flåsande andning.
Kastrering:
Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur. Och risken för aggression både mot djurägaren och bur kompisar minskar. Kastration innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Att kastrera honkaniner är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern. Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 5-6 månaders ålder.
Vaccination:
Det finns två allvarliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena sjukdomen heter Myxomatos och den andra RVHD. Båda brukar lite felaktigt kallas ”kaninpest”, egentligen är det Myxomatos som är den ”äkta” kaninpesten. Sjukdomarna förekommer på Gotland, i Skåne och börjar sprida sig längs västkusten upp mot Göteborg. Myxomatos ger svullnader och kraftig sekretbildning runt ögon, näsborrar, analöppning och könsöppningar. Djuret brukar avlida inom ett par veckors sjukdomstid.
RVHD ger ett mer dramatiskt sjukdomsförlopp. Oftast hittas djuret avlidet med blödningar från kroppsöppningarna innan några sjukdomssymptom har hunnit ses. Det finns ingen behandling för dessa sjukdomar. Utgången är i stort sett alltid dödlig. Effektiva vacciner mot båda sjukdomarna finns. Det är rekommendabelt att vaccinera sina kaniner mot dessa sjukdomar om man vistas i områden där det förekommer smitta.
Skötsel av kanin – hantering:
Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag. Den kan gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt och kaninen sedan sparkar till kraftigt. Tyvärr leder sådana skador ofta till att kaninen måste avlivas.
Lyft aldrig upp kaninen via öronen. Det är mycket smärtsamt och helt onödigt!
Enklaste sättet att klippa kaninens klor är att vara två personer. Då kan en hålla kaninen och lugna den medan den andra personen klipper klorna. Om du inte har möjlighet till att få hjälp av en annan person, kan djuraffär personal eller veterinär hjälpa till. Att klippa en kanins klor själv kräver att kaninen måste vara ordentligt hanterings tränad kring tassarna. Då brukar det fungera att sätta kaninen i ditt knä, på ett halkfritt bord eller på golvet med nära tillgång till godsaker.
Pälsvård och skötsel av kanin:
Kaniner klarar ofta sin päls helt själva och fäller normalt 2 gånger per år för att sätta vinterpälsen (sept-oktober) och för att sätta sommarpäls (februari-april). Varje fällning kan hålla på i några veckor, eventuellt månader. Utekaniner är ofta mer regelbundna än inne kaniner och de blir mer regelbundna vid högre ålder.
Det är positivt att borsta kaninen för att hjälpa till vid fällningen eftersom det finns en risk för tovor och för att de kan slicka i sig päls och få magproblem.
Om kaniner får tovor måste dessa tas bort (oavsett årstid) – be om hjälp om du är osäker på hur! Ibland är det rätt att borsta, ibland klippa och ibland måste kaninen sövas och rakas i värsta fall. Kaniner har känslig hud och får lätt sår och man måste ha stor försiktighet när man hanterar dem. Skaffa inte en långhårig kanin utan att vara beredd på pälsvård!